Jag tänkte att skaffa barn är ju enkelt. Det blir nog inte så stor förändring...
Själva skaffade av barn gick bra, blev gravid oplanerat. Men vi var lika lycklig för det!
Men bär vår Liam kom så var det allt annat än rosa moln man svävande på! Amningen fungerade inte, jag hade mjölk men L fick inget tag om bröstet, så tillslut fick jag amningsnapp. Men det fanns aldrig när jag behövde den, L slet loss den. L skrek för att han var hungrig, jag grät för inget funkade. Så vi valde att flaskmata, vi fick en super nöjd bebis!
Man andades ut och tänkte nu kan man leva i sin bebis bubbla! Men efter att han hade ätit ersättning i några dagar började han skrika på nätterna och på dagarna, så vi började byta ersättning till höger och vänster men inget hjälpte. Så då sa BVC "han har nog kolik, det går över när han är 3 månader"
L blev 2,5 månad det började bli bättre, då tänker man att då var det nog kolik och det blev hanterbart. Men rätt så snart efter att koliken hade gått över började han sova fruktansvärt dåligt på nätterna, från att ha sovit bra nätter med 3-4 uppvaknandet för mat så vaknade han efter några minuter efter insomnandet. Det slutade med att han fick flytta över till våran säng, och jag fick sitta upp och sova med honom. Han sov hyfsat och jag kunde blunda några timmar på natten.
Vi fick remiss till barnmedicin, men det tog nästan 1 månad innan vi fick komma dit. Läkaren misstänkte reflux så vi fick reda mediciner utskrivna det första "gaviscon" hjälpte lite men när han väl kräktes så tyckte han att det var jätte jobbigt eftersom det var så tjockt då. Nästa läkemedel var "nexium" och det hjälpte efter någon vecka till viss del så det använder vi fortfarande. Men vår lilla L var fortfarande inte en nöjd liten bebis. Han kunde inte sova ordentligt på nätterna. Så vid nästa läkarbesök så bestämde sig läkaren för att vi skulle prova att utesluta mjölkprotein.
Efter att ha gett honom det i 1 vecka började vi märka skillnad han kunde nu sova en liten stund i sin egen säng. Det gick bättre för varje natt men när det äntligen börjar bli bra så åker stackaren på en förkylning. Så då var det vara att flytta tillbaka honom till våran säng.
Vi fick åka in till sjukhuset på grund av hans andning, han slemmade på sig något fruktansvärt och fick då inhalera på sjukhuset. Vilket det som tur var blev bättre av. Men nu så ska vi utreda om det är förkylnings astma han har eller ifall han har astma. Det vore inte konstigt om han hade astma eftersom E har det.
Vi tycker så synd om vår lilla Liam att han aldrig kan få ett break. Alltid är det något som krånglar för honom. Men helt otroligt nog så är han världens gladaste kille hela tiden!
Familjen,
Liam,
Kommentera