Innan graviditeten då jobbade jag konstant, och sömn var inget direkt jag tänkte på. Det berodde nog mycket på, jag sovde alldeles för lite och jobbade alldeles för mycket. När jag gick in i väggen, så gjorde jag inget annat än att sova. Efter det valde jag att välja lite lugnare jobb, där jag inte gjorde arbetsdagar som var 10-15 timmar. Har jobbat inom restaurang branchen och ni som har jobbat inom det vet att man jobbar och så jobbar man lite till.
När jag blev gravid så sa alla till mig "passa på att sov nu, för sen kommer du inte att få göra det!", jag kommer ihåg hur otroligt trött jag var på folk som sa så till mig hela tiden. Det blev ju inte precis bättre av att man var konstant trött och hade ingen ork till något. Jag var även fullt inställd på sömnlösa nätter och att man skulle behöva mata varanan timme på natten och det var jag okej med.
När Liam kom så började det med att min amning inte fungerade för mig, jag hade mjölk men L tog aldrig bröstet och jag försökte med amningsnapp. Inget fungerade och jag ville verkligen amma. Vilket resulterade i att jag dygnet runt kämpade med att få L att få i sig lite mat. Tillslut sa sambon ifrån, så vi började flaskmata honom. Han tog flaskan utan beskymmer. Det funkade jättebra i någon vecka sen fick han kolik så då fick jag börja sitta upp och sova med honom på bröstet, han kunde sova då, dag som natt. Sambon tog honom några nätter men han somnade in så tungt efter ett tag så då la han ner L i sängen utan att tänka sig för och då började L skrika.
När L var två och en halv månader så lugnade han sig och det blev lite bättre, vi kunde lägga ner honom på nätterna och han började somna in själv. Jag fick bra sömn trotts matning varannan till var tredje timme på natten. Men det höll i sig i någon vecka eller två, då började han flänga och fara i sömnen. Vi försökte med allt lägga kuddar, filtar och babynest för att nämna några. Ingen hjälpte han vaknade och skrek i panik. Nu i efterhand har vi fått reda på att han har tyst reflux. Han får konstant surauppstötningar, de gör att han får ont i halsen och då vrider han på sig.
Detta gjorde att jag åter igen fick sitta upp och sova med honom. L får någorlunda sömn och jag får sova en liten stund mellan allt flängande. För sambon vaknar han, så då blir det jag som tar nätterna. Sambon är alltid snäll och tar honom på morgonen när han är hemma så jag får sova ut då. Vilket är hur skönt som helt och har varit guld värt nu under julledigheten.
Så man inser nu att man borde sovit mer och njutit av sömnen mer. Men det är inte värt att älta över det utan nu hoppas jag att han ska få någon medicin som ska hjälpa honom, så dels han kan få sova ostört på nätterna. Men även att jag kan få ligga ner och sova. Får fruktansvärd panik i kroppen av att inte kunna ligga som jag vill och ryggen är inte min vän just nu.
Kände att jag behövde skriva av mig lite. Tack för att ni har läst.
Här är en bild ifrån morgonens promenad.
Kommentera